Lapsuuteni ja nuoruuteni Suomessa

Köp min bok

En berättelse om att växa upp och finna ny styrka

Uppväxten och resan från Finland till Sverige​

Urho Kekkonen
Författare
Idrotten

Ge Aldrig Upp

Idrotten har spelat en stor roll i att forma ett aktivt liv och välbefinnande. Från en sund kropp kom även psykisk styrka och motivation, en drivkraft som kommit till nytta under drivande av eget företag och alla livets fronter.

Älä Koskaan Anna Periksi!

Urheilu on tärkeä kehittäessä aktiivisen elämän ja hyvinvoinnin. Terve ruumis antaa myös henkistä voimaa ja motivaatiota, se on voimakas vaikutin josta on hyötyä kun pyörittää omaa yritystä ja elämän joka alalla.

Boken

Smakprov

”Jag kommer ihåg när Vesa och jag lekte en gång. Vi skrattade och sprang från det ena rummet till det andra. Det ville inte pappa höra, han sade ”Det blir män även av snorvalpar, men inte av onyttiga belackare.”

Min far var alkoholist och hetlevrad. Han var nästan alltid full. Vi var fyra barn: Aune, född 27.8.1933, Jalo, född 3.8.1935, jag, född 9.6.1938 och Vesa född 18.11.1939. Vi bodde i ett rum och kök”.

Detta är Urho Kekkonens berättelse om hans uppväxt och resan från Finland till Sverige. Hur han som tioåring placerades på uppfostringsanstalt i Finland av sin alkoholiserade far. 

Han berättar om sin vardag, hur han blev misshandlad av föreståndaren och mobbad av de äldre killarna. 
Den tuffa uppväxten har satt spår, men också gett honom en vilja av stål och starka principer som han har burit med sig genom livet.

”Muistan kun Vesa ja minä kerran leikimme. Nauroimme ja juoksimme huoneesta toiseen. Sitä ei isä halunnut kuulla. Hän sanoi näin: ”räkänokastakin mies tulee, mutta ei tyhjän naurajasta”. 

Isäni oli juoppo ja äkkipikainen. Hän oli melkein aina humalassa. Meitä oli neljä lasta: Aune, syntynyt 27.8.1933, Jalo, syntynyt 3.8.1935, minä, syntynyt 9.6.1938 ja Vesa, syntynyt 18.11.1939. Asunnossamme oli yksi huone ja keittiö.

Tämä on Urho Kekkosen kertomus lapsuudestaan ja matkasta Suomesta Ruotsiin. Isänsä asetti hänet kymmenvuotiaana kasvatuslaitokseen Suomessa.

Hän kertoo johtajan pahoinpitelystä ja vanhempien poikien päivittäisestä kiusaamisesta. Kova kasvatus jätti jälkensä, mutta antoi hänelle myös rautaisen tahdon ja vahvat periaatteet, joita hän on ylläpitänyt läpi elämänsä.